Göteborgs Konserthus Peter Jablonski med vänner

Karol Szymanowski (1882-1937) Sérénade de Don Juan ur Masques op 34 Karol Szymanowski växte upp i en förmögen familj i en liten by utanför ukrainska Kiev, som då var en del av Polen. Fadern var godsägare och modern den svenska friherrinnan Anna Taube. I hemmet tilläts barnen Szymanowski ägna sig åt konstnärlig verksamhet. Alla syskonen kom att bli betydelsefulla: Feliks blev pianist och tonsättare, Stanislawa blev sångerska, Zofia poet, Hula målare och Karol en av Polens ledande tonsättare. Musiklivet i Polen var vid den här tiden tämligen efterblivet, och där fanns inte en enda professionell symfoniorkester, men i hemmet saknades inte musik. Många internationella mästare som kom till Ukraina besökte familjen Szymanowski. Redan som 13-åring hade Karol förälskat sig i Wagners musik i Wien, och den kom att bli en varaktig inspiration, även om han senare också tog intryck av impressionismen och Stravinsky. Hans egna tidiga verk framfördes i London och i större tyska städer. 1935 rådde läkarna honom att söka vård för sin tuberkulos i Paris. Därifrån sändes han till Grusse, och 1937 avled han på sanatoriet i Lausanne. Under första världskriget höll sig Szymanowski i sin hemby i Ukraina och stannade där till den ryska revolutionen 1917. Under den tiden komponerade han sitt pianoverk Maski ("Masker") som handlar om tre viktiga gestalter från litteraturen som gömmer sina verkliga identiteter: Scheherazade, Tantris, som är en nidbild och ett anagram av Tristan, samt den spanske förföraren Don Juan. Don Juans serenad är drygt sex minuter lång och rymmer en del spanska tongångar. Den tillägnades den kände polske pianisten Artur Rubinstein som seglat upp som en ny stjärna på pianohimlen. Stig Jacobsson

Frédéric Chopin (1810-1849) Mazurkor Få pianostycken är så välkända för både proffs och nybörjare som Chopins mazurkor. De finns som små korta etyder såväl som virtuosa konsertstycken, totalt skrev den polske pianomästaren 59 av dessa. Takten är 3/4 eller 3/8 med accenten på andra slaget. Musiken är hämtad från den folkdans som uppstod i Masurien i östra Polen på 1500-talet och som spreds till polska hovet. Det var efter det polska upproret 1830 som Chopin började komponera traditionella mazurkor för piano, som ett led i den framväxande nationalismen. Till de lantliga visorna lade han till kontrapunktik och fugor och ändrade harmonier. De är inte längre lika dansanta men minst lika medryckande. De tidigaste i Op. 24 är fulla av charm och känslosamma melodier. De sista mazurkorna skrev han 1846, tre år före sin död. 12 mazurkor arrangerades också för sång av Chopins vän Pauline Viardot. Peter Jablonski har dedikerat ett nytt album projekt i två volymer åt att spela in Chopins samt liga mazurkor, där andra albumet kommer senare i höst (Ondine). Det blir några av favoriterna vi får höra denna kväll. Jenny Svensson

Grazyna Bacewicz (1909-1969) Även om Grazyna Bacewicz är känd för sitt experimentella förhållningssätt till musik hade hon också ett starkt intresse för form, och menade att "musik fordrar noggrann konstruktion, så att den kan stå på egna ben". I hennes verk från det tidiga 1950-talet finns en stramt neoklassisk tendens, något som särskilt märks i hennes första pianokvintett från 1952. Pianosonat nr 2, komponerad året efter, var ett av Bacewicz personliga favoritstycken. Om pianokvintetten utmärks av formmässig täthet är denna om möjligt ännu mer påtaglig i sonaten, vars tre satser rymmer såväl dramatiska vändpunkter, komplexa rytmer, en finstämd koral och en variation över den polska folkdansen oberek. Vid urpremiären i Warszawa i december 1953 spelade Bacewicz själv solostämman. Peter Jablonski, spelade in pianosonaten på skiva 2022. Tio år senare komponerade Bacewicz sin kvartett för den originella sättningen om fyra celli, och själv skrev hon om celloklangens kraft: "…en ensemble med fyra celli är en outsinlig skattkista för en samtida tonsättare. I stycket har jag avstått från de vanligaste av cellons uttryck, till exempel bred cantilena. Förmodligen återvänder jag till sättningen - men då med ett helt annat förhållningssätt." Hedvig Ljungar

Senast vi hörde Peter Jablonski spela ihop med Göteborgs Symfoniker var 2009 och vi är mycket glada att ha honom tillbaka. Peter Jablonski är en av de ledande pianisterna i sin generation och en välkänd profil i svenskt musikliv. Han har under 30 år uppträtt med över 150 orkestrar och gett över 2000 konserter. Med skivkontrakt på Decca som 17-åring började han att uppträda och spela in skivor med många av världens ledande orkestrar som BBC Symphony Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra, Kungliga Filharmonikerna, Leipzig Gewandhausorchester, La Scala Philharmonic, Orchestre Nationale de France och Tonhalle Zürich. Han har framträtt på arenor som Royal Festival Hall och Barbican i London, Suntory Hall Tokyo, Philharmonie Berlin, Hollywood Bowl Los Angeles, Salle Pleyel Paris, Musikverein Wien och Concertgebouw i Amsterdam bland många andra. Han har framfört och spelat in samtliga pianokonserter av Beethoven, Tjajkovskij, Rachmaninov och Bartók, och alla pianosonater av Prokofjev. Under sin tre decennier långa karriär har han utvecklat en mångsidig repertoar som inkluderar verk av Barber, Gershwin, Szymanowski och Stenhammar, med senare tillskott som Valborg Aulin, Elfrida Andrée, Alexey Stanchinsky och Grazyna Bacewicz. Peter Jablonski har arbetat med kompositörer som Witold Lutoslawski och Arvo Pärt, och har fått ett antal verk skrivna för honom, inklusive Wojciech Kilars pianokonsert för vilken han vann Orpheuspriset på Warszawas höstfestival. 2022 inledde han ett projekt där han kommer att uppträda och spela in kompositören Karol Szymanowskis musik samt medverka i en film om Szymanowskis liv och verk.

Sedan 2002 är Sara Trobäck förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker. Hon har studerat för Tibor Fülep på Musikhögskolan i Göteborg och för György Pauk på Royal Academy of Music i London. I samband med sin examenskonsert 2001 erhöll hon akademins prestigefyllda Professional Diploma och Dove-priset. Sara Trobäck har även deltagit i mästarkurser för Lord Yehudi Menuhin, Ruggiero Ricci och Joshua Bell och brittisk tv filmade ett spännande musikaliskt möte mellan henne och den ryske violinvirtuosen Maxim Vengerov. Som solist har hon bland annat framträtt med Göteborgs Symfoniker, Svenska kammarorkestern, Stockholm sinfonietta och Helsingborgs symfoniorkester. 2010 uruppförde hon en violinkonsert av Johannes Jansson som tillägnats henne och Göteborgs Symfoniker. Londondebuten skedde sommaren 1999 då hon framförde Tjajkovskijs violinkonsert med London Soloists i St Martin-in-the-Fields. Sara Trobäck har även konserterat i Skottland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal och Kina. 2002 bildade Sara tillsammans med solocellisten Claes Gunnarsson och pianisten Per Lundberg Trio Poseidon. Trion har spelat in två cd varav en med Göteborgs Symfoniker och Neeme Järvi, Beethovens trippelkonsert. Sara Trobäck spelar på en Giovanni Battista Guadagnini som lånas ut av Järnåkerfonden.

Sedan 1998 är Claes Gunnarsson solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han har framträtt som solist med de främsta svenska orkestrarna och inbjuds regelbundet till ledande internationella festivaler som La Folle Journée i Nantes, Music@Menlo i Kalifornien, Mecklenburg-Vorpommern-festivalen och Yuri Temirkanovs vinterfestival i St Petersburg. Claes Gunnarsson har framträtt som solist i Europa, Asien och Nordamerika. I början av sin karriär utsågs han till Artist in Residence hos SR P2 och några år senare gjorde han Londondebut i Brahms dubbelkonsert i Queen Elizabeth Hall tillsammans med violinisten Sara Trobäck, konsertmästare för Göteborgs Symfoniker. De utgör tillsammans med pianisten Per Lundberg Trio Poseidon som turnerar internationellt och har gjort flera skivinspelningar. Som kammarmusiker har Claes Gunnarsson bland annat spelat med violinisterna Leonidas Kavakos och Nikolaj Znaider, pianisten Enrico Pace, trombonisten Christian Lindberg, sopranen Barbara Hendricks och cellisten Lynn Harrell. Claes Gunnarsson har framträtt som solist med Göteborgs Symfoniker flera gånger, bland annat i Dvoráks cellokonsert, Brahms dubbelkonsert och Beethovens trippelkonsert med sina kolleger i Trio Poseidon och Neeme Järvi, Beethovens trippelkonsert med Sara Trobäck och Christian Zacharias samt Sjostakovitjs cellokonsert nr 1 med Neeme Järvi. 2007-2009 var Claes Gunnarsson gästande solocellist hos London Symphony Orchestra. Han har gjort flera inspelningar och är solist i Brahms dubbelkonsert, Beethovens trippelkonsert och Weinbergs Fantasi för cello och orkester samt cellokonsert med Göteborgs Symfoniker på det engelska skivbolaget Chandos. Claes Gunnarsson är verksam som lärare på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet. Han spelar på en cello byggd 1707 av David Tecchler, ett generöst lån från Järnåkerfonden.