Göteborgs Konserthus John Adams & Víkingur Ólafsson

Igor Stravinsky (1882–1971) Symfonier för blåsare Vid flera olika tillfällen skrev Igor Stravinsky musikverk till minne av bortgångna vänner och bekanta. Gemensamt för alla dessa verk är att de är mycket korta och koncisa, vissa har speltider på bara några minuter. I en intervju i The New York Times beskriver Stravinsky Symfonier för blåsare som ”en storslagen sång, ett objektivt skrik av blåsinstrument, i stället för violinernas varma mänskliga ton”. Direkt när han hört talas om att Claude Debussy avlidit telegraferade han sina kondoleanser till änkan Emma, och skrev ett kort fragment som publicerades i ett supplement till La Revue Musicale. Detta fragment var det första han skrev till det som skulle bli Symfonier för blåsare, men i den färdiga kompositionen utgör detta själva avslutningen. Verket kom att bestå av nio ganska distinkta motiv som används som korta refränger och episoder. Partituret daterades den 30 november 1920, och uruppfördes i London den 10 juni 1921, utan speciell framgång. Stravinsky var själv missnöjd och tillät aldrig att denna version publicerades. (Numera finns även denna version tryckt.) Han drog in stycket, och mellan 1945 och 1947 genomgick det en genomgripande och förenklad revidering, som publicerades 1948, och det var då han gav verket den etablerade titeln: Symfonier (i pluralis!) för blåsare. Någon symfoni är det inte, och det ordet ska förstås som ”samklanger”. Även om det är tonsättarkollegan Debussys minne som apostroferas, så har Stravinsky absolut inte strävat efter att efterlikna Debussys tonspråk. Snarare tvärtom. Men att det är en högtidlig hyllning till en stor kollega är uppenbart. Stig Jacobsson

John Adams (f 1947) After the Fall, för piano och orkester (Göteborgs Symfonikers sambeställningsverk) After the Fall är amerikanen John Adams tredje fullskaliga konsert för solopiano, efter Century Rolls (1996), skriven för Emanuel Ax, och Must the Devil Have All the Good Tunes? (2018), komponerad för Yuja Wang. Pianisten Víkingur Ólafsson gjorde ett mäktigt intryck på Adams när de tillsammans framförde Must the Devil Have All the Good Tunes? i Europa. "Víkingur har en enormt bred bandbredd av uttrycksmöjligheter. Hans Rameau och Bach och Mozart är otroligt delikata, men när musiken kräver det kan han få pianot att låta enormt utan att dunka på det. Jag försökte införliva den medvetenheten i After the Fall." Titeln After the Fall är en nickning till en annan pianokonsert, No Such Spring, skriven av Adams son Samuel Carl Adams. "Jag blev så överväldigad av den att jag verkligen inte trodde att jag någonsin skulle kunna skriva en pianokonsert till", minns Adams. "Så titeln är delvis en passning till Sam: det finns ingen sådan vår efter hösten." Den dubbla betydelsen av "fall" – som årstid och som det förlorade paradiset - påminde Adams om Pierre Boulez dystopiska deklaration att "eran av avantgardism och utforskning är definitivt över, vad som följer är en era av evig återkomst, konsolidering, citering ... " I kulminationen av After the Fall inför Adams c-mollpreludiet från bok 1 av Bachs Das Wohltemperierte Klavier, med en liknande "spegelsal-teknik" som vi först stötte på i den Beethoven-inspirerade Absolute Jest för stråkkvartett och orkester (2012). Kompositören noterar krasst att under arbetet med verket förra säsongen var Ólafsson upptagen med sin internationella turné med 88 föreställningar av Goldberg-variationerna. "Något av Bach var tvungen att läcka in i mitt stycke, antar jag." John Adams After the Fall beställdes av San Francisco Symphony, Tonhalle Orchestra Zürich, Paris Philharmonie, Elbphilharmonie Hamburg, London Philharmonia, Göteborgs Symfoniker, Los Angeles Philharmonic, Gesellschaft der Musikfreunde i Wien och Wiens Symfoniker, med uruppförande i San Francisco i januari 2025. Förlaget Boosey & Hawkes

John Adams (f 1947) The Chairman Dances John Adams skrev denna “foxtrot för orkester” medan han arbetade på sin senare mycket uppmärksammade opera Nixon i China (1986). Den utspelar sig i kommunismens Kina. John Adams berättar själv: “Jag började märkligt nog arbeta med musiken, utan att veta om den hade rätt ton, och ganska snart insåg jag att det inte alls skulle fungera för operan – det var en parodi på hur jag föreställde mig att kinesisk filmmusik på 30-talet lät som... En vidsträckt fantasi om en lite löjlig men oemotståndlig bild av en ungdomlig Mao Tse Tung, som dansade foxtrot med sin älskarinna Chiang Ching, före detta filmstjärna och blivande Madame Mao, hjärna och själ bakom kulturrevolutionen och den stränga, orehabiliterade medlemmen i De fyras gäng. Formellt är The Chairman Dances i tre delar, A-B-A, med en ihållande, tuffande puls i basarna som markerar de yttre sektionerna. Romantik gör ett framträdande i den centrala, långsammare delen.”

Claude Debussy (1862- 1918) Ibéria ur Images På gator och vägar Nattens dofter Morgonen en festdag Images pour orchestre är en orkesterkomposition i tre sektioner, som följde upp pianokompositionen Images från 1905. Debussy bestämde sig för att en orkesterversion var mer inspirerande än ytterligare en för piano. Den andra delen av denna bildsamling, Ibéria, är den mest spelade. Vi får titta in i gatulivet i en spansk stad, känna nattens dofter och höra förberedelserna för festival. Klangerna framkallar schabloner av spanska smaker, morisk-influerade melodier och dansrytmer. Debussy hade inte själv vistats i Spanien men försökte spegla element han sett i konsten i musikalisk form. Jenny Svensson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Kompositör, dirigent och kreativ tänkare - John Adams intar en unik position i musikens värld. Hans kompositioner spänner över mer än tre decennier och är bland de mest framförda av all samtida klassisk musik, bland dem Nixon in China, Harmonielehre, Doctor Atomic, Shaker Loops, El Niño, Short Ride in a Fast Machine och The Dharma at Big Sur. Hans sceniska verk i samarbete med regissören Peter Sellars har förändrat samtida musikteater. Adams har mottagit en rad Grammys och som dirigent lett stora orkestrar i repertoar från Beethoven och Mozart till Stravinsky, Ives, Carter, Glass och Ellington. Engagemang under de senaste säsongerna inkluderar London Symphony, Berliner Philharmoniker, Cleveland Orchestra, Los Angeles Philharmonic och New York Phil. Som förespråkare för unga tonsättare har Adams genomfört över 100 uruppföranden under sin karriär. Född och uppvuxen i New England lärde sig Adams klarinett av sin far. Han började komponera vid tio års ålder. Han har mottagit hedersdoktorat vid Yale, Harvard, Northwestern, Cambridge och The Juilliard School och skrivit självbiografin Hallelujah Junction. Han är sedan 2009 konstnärlig chef för Los Angeles Philharmonic. Det här är hans första besök som dirigent hos Göteborgs Symfoniker.

Pianisten Víkingur Ólafssons unika personlighet och starka musikaliska övertygelse har tagit musikvärlden med storm och gjort honom till en av vår tids mest eftersökta artister. Han har gjort oförglömliga avtryck med sina album med musik av Philip Glass, Johann Sebastian Bach samt Rameau/Debussy (Deutsche Grammophon). Säsongen 2024-2025 var Ólafsson Artist-in-Residence hos Tonhalle Zürich och Kungliga Filharmonikerna i Stockholm, samt Artist-in-Focus på Wien Musikverein. Han turnerade i Europa med The Cleveland Orchestra, London Philharmonic Orchestra och Tonhalle-Orchester Zürich, uppträdde med Berliner Philharmoniker på BBC Proms och återvände till New York Philharmonic. I januari 2025 gav han världspremiären av John Adams After the Fall med San Francisco Symphony Orchestra, och under våren 2025 utforskade han Beethovens sonat nr 30 vid solokonserter i USA och Europa. Ólafsson ägnade hela sin säsong 2023-2024 åt sin världsturné med Goldberg-variationerna, och framförde verket på sex kontinenter, bland annat i Göteborgs Konserthus. 2025 vann han en Grammy för bästa klassiska instrumentala solo för sin inspelning av Goldbergvariationerna. Han har också vunnit BBC Music Magazine Album of the Year och Opus Klassik Solo Recording of the Year (två gånger). Andra anmärkningsvärda utmärkelser inkluderar Rolf Schock Music Prize, Gramophone's Artist of the Year, och Musical America's Instrumentalist of the Year, Order of the Falcon på Island samt det isländska exportpriset, utdelat av Islands president.