Göteborgs Konserthus Skönhet och kaos i ljuv förening

Anna Thorvaldsdottir (f 1977) Metacosmos Den isländska tonsättaren Anna Thorvaldsdottir har en alldeles egen plats bland dagens kompositörer. I hennes musik utgör klanger och nyanser, harmonier och lyrik en ekologisk helhet. Varje del är beroende av alla andra delar och av det totala. Varje del tas upp och utvecklas av medmusikanterna. Detaljerna ingår i en större struktur. Allt detta innebär att hennes musik känns så organisk och självklar, något som också har uppmärksammats flitigt runt om i världen av ledande orkestrar och festivaler. Hon var Composer in Residence hos Islands Symfoniorkester 2018-2023 och undervisar på flera musikhögskolor bl a Royal Academy of Music i London. Hon mottog 2012 Nordiska rådets musikpris. Metacosmos beställdes av New York Philharmonic och uruppfördes 4 april 2018 med Esa-Pekka Salonen som dirigent. I en kommentar menar tonsättaren att verket är konstruerat som en naturlig balans mellan skönhet och kaos där elementen kan förenas i kaos för att skapa en gemensam helhet. Inspirationen kommer lika mycket från människan själv som från universum, om känslan av att falla in i ett svart hål - det okända - där otaliga konstellationer och lager av motsägelsefulla krafter kommunicerar med varandra, utvidgas och sammandras. Men detta är inget hon försöker beskriva i sin musik - det är fråga om musikens egna krafter. STIG JACOBSSON

Helen Grime (f 1981) Trumpetkonsert night-sky-blue Den skotska kompositören Helen Grime har blivit hyllad för sin innovativa, dynamiska användning av solotrumpeten i Konsert för trumpet och orkester ”Night-sky-blue” (2022). Hon skapade detta verk specifikt för Håkan Hardenberger, för att lyfta fram trumpetens mångsidighet bortom dess traditionella fanfarer och heroiska framtoning. Som kompositionsförebilder har hon Claude Debussy, Olivier Messiaen och den amerikanska komplexitetens mästare Elliott Carter, som hon även studerat för. Konserten består av en enda sats, uppdelad i en serie sammanlänkade avsnitt. Verkets undertitel, night-sky-blue, är hämtad från dikten Blue Heron (blå häger) av den engelska poeten Fiona Benson (2019). Bensons rader beskriver bland annat en natthimmelsblå häger i flykt mot himlen. Grime hämtar ofta inspiration från foton och litteratur, så även denna gång från en bok med naturfotografier tagna efter mörkrets inbrott. Det fascinerande, hemlighetsfulla och metamorfosrika nattlivet återspeglas i musiken, som är i ett tillstånd av konstant förvandling. “should the blue heron lift from the tightening shallows there will be love, release; look now at the white stars falling, the night-sky-blue of heron, rising.” Andreas Konvicka

Richard Wagner (1813-1883) Förspel ur Tristan och Isolde Richard Wagners inspiration och text till musikdramat Tristan och Isolde, som fullbordades 1859, bygger på riddarromanen med samma namn. I operans tre akter har Wagner använt versromanens mest centrala och dramatiska episoder: den förbjudna kärlekens uppblossande mellan Tristan och Isolde med en kärleksdryck som brandfackla. Isoldes blivande gemål kung Marks avslöjande under de båda älskandes kärleksmöte och slutligen dödsscenen, där Tristan avlider av ett svärdshugg och Isolde förenar sig med honom i döden. Wagner följde sin källa troget, men skapade ett betydligt mera komplicerat och inträngande psykologiskt drama med djupt romantisk symbolik. I förspelet finns två centrala motiv ur operan, ouppfylld längtan och extatisk kärlek. Stegringar, höjdpunkter och sensualism i en nyskapande harmonik som skulle bilda skola för många 1900-talstonsättare. Gunilla Petersén (utdrag)

Jean Sibelius (1865-1957) Symfoni nr 7 C-dur Op 105 Adagio Vivacissimo Allegro molto moderato Carl Nielsen skrev sex symfonier, hans lika gamla kollega Jean Sibelius skrev sju. Det tycks som om Sibelius planerade symfonierna nr 5, 6 och 7 i ett enda stort svep. Men under det tålamodsprövande arbetet med att i detalj skriva ner visionerna, utvecklade sig materialet på annat sätt än han tänkt sig. Vi vet från hans brev att han planerade den sjunde symfonin som en tresatsig symfoni som skulle avslutas med ett "hellenskt rondo". Men han funderade mycket och fastställde att "när det gäller symfoni nr 6 och 7 kanske jag ändrar mina planer, beroende på hur idéerna utvecklas. Som alltid är jag slav under mina teman och måste underkasta mig deras krav." Den sjunde symfonin fick till slut bara en sats. Han nämnde sitt arbete första gången i december 1917, men det var först den 2 mars 1924 den 20 minuter långa symfonin fullbordades. När musiken uruppfördes av Stockholms Konsertförening den 24 mars, kallades den "Fantasia sinfonica". Han dirigerade själv och skrev dagen efter hem till hustrun Aino: "I går konsert med stor framgång. Mitt nya verk är nog ett av mina bästa." Även om verket har en enda obruten sats, kan man i strukturen hitta flera väl avgränsade partier. Det inleds med ett adagio där Sibelius presenterar en mångfald kontrasterande motiv som med tiden får spela viktiga roller. Så samlar sig stråkarna till en passage han kallat "Hymn", varpå musiken blir mer energisk och rastlös i ett vivacissimo. Denna storm dör bort och ett scherzoaktigt allegro molto moderato leder in oss i en lyckovärld. Trombonen lotsar oss in i epilogen och en klart lysande avslutning. Man kan associera till ljusa sommarnätter, susande furor, brusande forsar - men Sibelius har säkert bara inspirerats av musikens egen inneboende kraft. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Den framstående norska dirigenten Tabita Berglund är omtyckt för sin karisma och inspirerande stil. Hon är utsedd till förste gästdirigent för Detroit Symphony Orchestrafrån och med säsongen 2024-2025, och 2025 blir hon förste gästdirigent för Dresdner Philharmonie. Hon har tidigare varit förste gästdirigent för Kristiansand Symfoniorkester. Höjdpunkter 2023-2024 inkluderade debuter med Dallas Symphony Orchestra, Sveriges Radios Symfoniorkester, Berner Symphonieorchester, Orchestre National de Lyon, Philharmonia Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra, BBC Scottish Symphony, Dresdner Philharmonie och Düsseldorfer Symphoniker. Berglund arbetade åter med Philharmonia Orchestra och gjorde sin Garsington Opera-debut sommaren 2024 och dirigerade en nyuppsättning av Figaros bröllop. Kommande framträdanden 2024-2025 inkluderar återkomst till Detroit Symphony Orchestra, Dresdner Philharmonie, Orchestre National de Lyon, Tonkünstler-Orchester Niederösterreich, Kungliga filharmonin i Stockholm och Trondheim Symfoniker, samt debuter med Göteborgs Symfoniker, Lahtis symfoniorkester, Islands symfoniorkester, Orchestre de Chambre de Paris, Minnesota Orchestra och Houston Symphony. Berglund gör också asiatisk debut med Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra i november 2024. Tabita Berglund samarbetar med internationellt kända solister som Jean-Yves Thibaudet, Leila Josefowicz, Truls Mørk, Pekka Kuusisto, Cédric Tiberghien, Alexander Malofeev, Camilla Tilling och bröderna Jussen. Hon tog examen 2019 i orkesterdirigering vid Norges Musikhögskola, där hon studerade under professor Ole Kristian Ruud. Hon utbildade sig ursprungligen till cellist och studerade till magisternivå under Truls Mørk.

Håkan Hardenberger har en 40 år lång karriär som en av världens mest framstående trumpetare. Han har inspirerat otaliga kompositörer och andra musiker att utforska okända musikaliska territorier. Hardenberger uppträder regelbundet med världens ledande orkestrar som Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker, Gewandhausorchester Leipzig, Bayerska Radions Symfoniorkester, Concertgebouworkestern, London Symphony Orchestra, Boston Symphony Orchestra och NHK Symphony Orkester. Dirigenter han samarbetar med är bl a Marin Alsop, Alan Gilbert, Daniel Harding, Susanne Mälkki, Ingo Metzmacher, Andris Nelsons, Sakari Oramo och Sir Simon Rattle. Verk skrivna för Håkan Hardenberger står som hörnstenar i en stor repertoar och inkluderar stycken av Sir Harrison Birtwistle, Brett Dean, Helen Grime, HK Gruber, Hans Werner Henze, Betsy Jolas, György Ligeti, Olga Neuwirth, Toru Takemitsu, Mark-Anthony Turnage, Rolf Wallin och Jörg Widmann. Säsongen 2023-2024 spelade Hardenberger den brittiska premiären av Jörg Widmanns Towards Paradise med London Symphony Orchestra, Sverigepremiären med Kungliga Filharmonin, följd av finsk premiär med Helsingfors filharmoniker. Som spelande dirigent återvände han till Camerata Nordica och debuterade på Megaron, Atens konserthus med Ergonensemblen. Han var porträtterad artist hos London Symphony Orchestra och framförde Betsy Jolas Histoire Vraies med Sir Simon Rattle och gav premiärer av Grimes konsert i Tyskland och Danmark. Hardenberger uppträder ofta i duo med pianisten Roland Pöntinen och slagverkaren Colin Currie. Med sistnämnda släppte Hardenberger en inspelning av duoverk av bl a Brett Dean och André Jolivet. Den senaste tillägget i hans produktiva diskografi på BIS innehåller franska trumpetkonserter av Jolivet, Schmitt och Tomasi, liksom Jolas Onze Lieder. 2016-2018 var Hardenberger konstnärlig ledare för Malmö Kammarmusikfestival. Han är även professor vid Malmö konservatorium.