Göteborgs Konserthus Sommarkonsert

Peter Tjajkovskij (1840-1893) Pianokonsert nr 1 b-moll Op 23 Allegro non troppo e molto maestoso. Andantino semplice Allegro con fuoco Iaktta hur denna konsert börjar: det är hornen som inleder, sedan ackompanjerar pianot den storslagna melodin i stråkarna. Ombytta roller med andra ord. När pianot så tar över melodin i andra rundan är den utsmyckad för att hålla ihop hjälpligt, men sedan smiter pianisten iväg till en kadens och lämnar melodin. Med rätta, för temat passar bättre ett legatoinstrument som violinen, eller varför inte en trumpet (hur skulle inte den glänsa över stråkarna)? Ett rytmiskt scherzoavsnitt med udda betoningar växlar sedan med ett långsamt trånande tema i denna expansiva förstasats. Andantinot – med en finurlig inledning som försåtligt lurar in lyssnaren i tvåtakt när det i själva verket är en lugn vaggsång i tretakt – innehåller ett hurtigt, oregerligt prestissimo som pekar näsa åt sin stillsamma granne. Det avslutande allegrot, ”med eld”, flammar hett i en ukrainsk folkdans med virtuosa löpningar. Det kan vara intressant att notera att konserten varken inleds eller avslutas av pianot. Hela verket kännetecknas av en färggrann orkestrering och ständigt omväxlande och uppfinningsrika rytmer (inklusive en regelrätt shuffle i första satsen). Denna hörnsten i repertoaren höll en gång på att gå en för tidig död till mötes. ”Dåligt komponerat och ospelbart”, utbrast en vredgad Nikolaj Rubinstein (firad pianist och kompositör) när Tjajkovskij spelat konserten för honom 1875 – han rekommenderades att stryka stora delar och omarbeta resterna. Det struntade Tjajkovskij högaktningsfullt i och det ska han ha ett stort tack för! Stefan Nävermyr

Alexander von Zemlinsky (1871-1942) Sjöjungfrun 1.Sehr mäßig bewegt 2.Sehr bewegt, rauschend 3.Sehr gedehnt, mit schmerzvollem Ausdruck Det här är en historia där symfoniorkestern är lika oöverträffad som stämningsskapare som i en rymdfilm. Sjöjungfrun längtar upp till ytan, sjöhäxan lurar i djupet, kärleken till prinsen är så stark att sjöjungfun först offrar hela sin vattenvärld plus sin fiskstjärt, och till slut även sitt eget liv för kärleken. Olycklig kärlek kan också ha varit en av drivkrafterna för både HC Andersen och Zemlinsky i den här sagans tillkomst. Den danske sagoförfattaren var förälskad i den svenska operasångerskan Jenny Lind, en kärlek hon aldrig besvarade. Hade hon gjort det hade han förmodligen blivit livrädd. HC Andersen hade, vad man vet, aldrig någon kärleksaffär med en kvinna. Beskrivningen av sjöjungfruns längtan, dödsvision, kärlek, ensamhet och lidande är vad musiken handlar om, mycket mer än att återge själva sagans förlopp. För Zemlinsky själv gick livet vidare efter uppbrottet från Alma Schindler. Två äktenskap hann han med och undkom nazisterna genom att emigrera till USA. Tyvärr uteblev framgången där när han drabbades av en hjärnblödning innan han hunnit etablera sig i sitt nya hemland. Tre år senare dog han och musiken vi hör ikväll uruppfördes i sin helhet först 1984. KATARINA A KARLSSON

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Dmitry Matvienko vann 2021 års upplaga av den prestigefyllda Malko-tävlingen för unga dirigenter. Säsongen 2024-2025 tillträder han som chefdirigent för Aarhus Symfoniorkester. Han är utbildad korist och körmästare och studerade kördirigering vid St. Petersburgs konservatorium. Han studerade orkesterdirigering i Moskva och har tagit masterclasses samt assisterat för bl a Teodor Currentzis och Vasily Petrenko. Han har också varit musikalisk assistent för Vladimir Jurowski i en nyproduktion av Näsan och en nyproduktion av Krig och Fred på Bayerska Staatsoper och gjorde sin italienska operadebut på Teatro dell' Opera i Rom med Janéceks Döda Huset. De senaste säsongerna har han dirigerat prestigefyllda orkestrar i såväl Italien som Skandinavien och Australien. Under säsongen 2023-24 har han gästat bland annat Danmarks Radios Symfoniorkester, Orchestre Philharmonique de Montecarlo, Arktisk Filharmoni, Helsingborgs Symfoniorkester, Tonkünstler Wien och Århus Symfoniorkester. Han gjorde sin USA-debut med Dallas Symphony och sin Japan-debut med Tokyo Symphony. Säsongen 2024-2025 väntas han åter gästa Adelaide Symphony, Arktisk Filharmoni och Aarhus Symfoniorkester och debuterar förutom med Göteborgs Symfoniker även med Orchestra del Maggio Musicale Fiorentino och Orchestra Toscanini. Han gör också österrikisk och tysk operadebut vid Deutsche Oper am Rhein och vid Theater an der Wien.

Svenske pianisten Martin Sturfält har en internationell karriär som solist, kammarmusiker och skivartist. Född nära Katrineholm 1979 började Martin ge regelbundna konserter vid 11 års ålder och har sedan dess uppträtt i såväl Europa som Asien. Höjdpunkter har inkluderat solo- och kammarmusikframträdanden på Londons Purcell Room, Barbican Hall, Royal Festival Hall och Wigmore Hall, Concertgebouw i Amsterdam och Palais des Beaux-Arts i Bryssel. Martin Sturfält har framträtt med bland andra Bayerska Radions Symfoniker, NHK-orkestern, Hallé-orkestern och alla svenska orkestrar. Han samarbetar med dirigenter som Herbert Blomstedt, Sir Mark Elder, Thomas Dausgaard, Andrew Manze, Peter Oundijan och Vassily Sinaisky. Martin Sturfält vann första pris i Yamahatävlingar både 1999 och 2002 samt fick Malmö Nordic Blüthner-priset 2002, 2004 års John Ogdon-pris och 2005 års Terence Judd Award. Efter många år i London bor han nu på svenska landsbygden och ägnar sig åt biodling och trädgård. Bland hans skivinspelningar utmärker sig Stenhammars soloverk som fick stor internationell uppmärksamhet. ”Sturfälts inspelning är den mest betydande hyllningen till Stenhammars absoluta förståelse för pianots röst”, skrev Independent Sunday. Martin Sturfält gästade senast Göteborgs Symfoniker 2016 då han spelade Wilhelm Stenhammars andra pianokonsert.