Göteborgs Konserthus Kontraster med Streich och Bruckner

Lisa Streich (f 1985) Ishjärta Orkesterverket Ishjärta komponerades på beställning åt Berlinfilharmonikerna och hade premiär 2023. Lisa Streich är född i Värmland och uppvuxen i Tyskland. Hon skriver originella partitur för orkesterns alla ljud med stor uppfinningsrikedom vad gäller instrument. Till exempel kan levande instrument blandas med automatiserade med motorer, eller som här, få sällskap av en äggskärare. Verket skildrar hjärtats två element; ett som är tätt, varmt och pulserande och ett som är stängt och isolerat. Vad händer med lyssnaren när två känslor framträder i musiken? "Är det möjligt att känna två känslor samtidigt? Eller skapar det en tredje, som inte funnits där innan?”

Anton Bruckner (1824-1896) Symfoni nr 5 B-dur Adagio. Allegro Adagio: Sehr langsam Scherzo: Molto vivace. Trio Finale: Adagio. Allegro Bruckner beskrev själv sin Symfoni nr 5 som ett "kontrapunktiskt mästerverk" och döpte den till sin "Fantastiska", en smula förvånande för oss kanske då han under livstiden aldrig fick höra den spelas - utom i en nedbantad version för dubbelpiano. Uruppförandet med orkester skedde i Graz först den 9 april 1894, dock i Bruckners frånvaro på grund av sjukdom. Detta skedde i en bearbetning av dirigenten Franz Schalk som nu i Bärenreiters stora Bruckner-handbok av Peter Gülke betecknas som "brutalt förändrad, kortad och efter dagens måttstock förvanskad". I finalen hade 122 takter strukits. När symfonin kom i tryck 1896 var det i Schalks version. Bruckner teg och led och gjorde aldrig någon hemlighet av att han betraktade sina originalversioner som giltiga för kommande tider. Som vanligt gick Bruckner i Symfoni nr 5 till verket med ett litet antal grundmotiv som vreds, vändes och kombinerades i oerhörd koncentration. Han började med adagiot i början av februari 1875, fortsatte med öppningssatsen den 3 mars, därpå med scherzot den 10 april (som en något ironisk utveckling av föregående sats) och en månad senare finalen. Renskrivningen var klar den 16 maj 1876 efter - också som vanligt - rader av revisioner som skulle fortsätta framöver, dock utan att resultera i flera separata versioner, som hos de tidigare symfonierna. Nr 5 är hans enda med en långsam inledning till en lugn fyrstämmig sats som i fortissimo övergår i en tredelad koral med effektfulla pizzicatoinslag. Tanken med att ha börjat med andra satsen klarnar när koralupptakten bearbetas vidare, för att alls inte skämtas bort i scherzot. Hans uppfattning om ironi är av annat slag. Den centrala satsen är dock finalen där den kontrapunktiska koncentrationen av motiv från de tre inledande satserna och en stor krönande koral med dubbelfuga i högsta grad gör skäl för hans namn på symfonin, "den fantastiska". Rolf Haglund, utdrag

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Jukka-Pekka Saraste har en starkt förhållande till verk av Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius och är internationellt hyllad för sina tolkningar av Mahler. Född i Heinola började han sin karriär som violinist innan han utbildade sig till dirigent vid Sibelius-Akademin i Helsingfors. 2023 tillträdde han som chefdirigent och konstnärlig ledare för Helsingfors Filharmoniker. 2010- 2019 var han chefdirigent för WDR Symphony Orchestra i Köln och 2006 –2013 musikchef och chefdirigent för Oslo Filharmoniska Orkester. Tidigare hade han befattningar vid Scottish Chamber Orchestra, Finlands Radios symfoniorkester och Toronto Symphony Orchestra. Jukka-Pekka Saraste är en av grundarna av LEAD! Foundation, ett mentorskapsprogram för unga dirigenter och solister med säte i Finland. Jukka-Pekka Sarastes gästengagemang har lett honom till de stora orkestrarna världen över. Han har utvecklat en stark profil inom opera och har, efter konsertföreställningar av Stravinskys Oedipus Rex, Schönbergs Erwartung och Bartóks Riddar Blåskäggs borg, haft stora framgångar på Theater an der Wien med en ny scenisk uppsättning av Mendelssohns Elijah, regisserad av Calixto Bieito, och Korngolds Die tote Stadt på Finlands Nationalopera. Jukka-Pekka Saraste har mottagit Pro Finlandia-priset, Sibeliusmedaljen och Finska Statens musikpris. Han gästade senast Göteborgs Symfoniker i december 2022 då han dirigerade Maria Dueñas i Tjajkovskijs violinkonsert.

Karin Nelson innehar en professur i orgel och kyrkmusik vid Norges musikkhøgskole i Oslo samt är professor i orgel vid Högskolan för Scen och Musik vid Göteborgs universitet. Förutom konsertverksamhet i Sverige och utomlands har Nelson gjort ett flertal skivinspelningar, varav ett flertal tillsammans med andra musiker från olika genrer där improvisation ingår som ett naturligt element. Karin Nelson är född i Skellefteå. Efter musiklärar- och kyrkomusikerexamina från musikhögskolorna i Piteå och Göteborg fortsatte orgelstudierna på diplomutbildningen i Göteborg, följt av orgel- och cembalostudier vid Sweelinckkonservatoriet i Amsterdam. Hon var under ett flertal år organist i Hagakyrkan i Göteborg och har spelat länge med Göteborgs Symfoniker.