Göteborgs Konserthus En väg mot fred – Beethovens 9:a

Toru Takemitsu (1930-1996) Paths Paths framfördes första gången av trumpetaren Håkan Hardenberger vid en minneskonsert för tonsättaren Witold Lutoslawski. Den hölls på Warszawas höstfestival i september 1994. Få samtida tonsättare har varit aktade i så vida kretsar som japanen Toru Takemitsu. Han var en till största delen självlärd komponist som alltid gick sina egna vägar och komponerade imponerande mycket musik i de flesta genrer. Men kanske kan man säga att han hittade sin specialnisch som filmmusiktonsättare. 1956 skrev han sitt första filmpartitur och fram till sin död 40 år senare hade han försett 93 filmer med musik! Han var också en hängiven cineast och betraktade en dag utan en filmförevisning som förlorad. Hans verk rymmer ofta en attraktiv blandning av gammal japansk folktradition och europeisk avantgardism, förenad i en finstämd syntes. Han engagerades som gästprofessor, föreläsare och huskomponist i en rad musikmetropoler, även i Europa och USA. Takemitsu var en tonsättare som värdesattes mycket högt runt om i världen och åtskilliga musiker var angelägna att få musik skriven av honom. Stig Jacobsson

Einojuhani Rautavaara (1928-2016) A Requiem in Our Time Hymnus Credo et dubito Dies Irae Lacrymosa Jag var fortfarande student vid Sibeliusakademin när jag skrev detta 'genombrottsverk' som vann en internationell kompositionstävling i Cincinatti. Verket är inte ett allmängiltigt och undergångsförebådande 'Rekviem för vår tid', som titeln i bland har tolkats. Nej, det är istället ett väldigt personligt verk, tillägnat min mor som dog under kriget. Det utforskar gränslinjen mellan tro och tvivel och slutar med i sorg än i predikan. Besättningen som föreskrevs i tävlingen - fyra horn, fyra trumpeter, tre tromboner, barytonhorn, tuba och slagverk - var så ny och främmande för mig i detta skede av min utveckling att jag fortfarande förundras över den självsäkerhet som instrumentbehandlingen uppvisar. Kanske var det en form av sömngång. Inte ens min lärare, Aare Merikanto, kunde förklara vad för sorts underligt djur barytonhornet är, men han hittade slutligen en beskrivning i sin uråldriga tyska handbok i orkestrering. Einojuhani Rautavaara 2003

Ludwig van Beethoven (1770-1827) Symfoni nr 9 d-moll Op 125 Allegro ma non troppo, un poco maestoso Molto vivace Adagio molto Presto Ett mästerverk - men stundtals omöjligt att spela, omöjligt att sjunga. Beethovens berömda 9:a är en uppvisning av den genialitet som kom att prägla en hel symfonisk värld, och ett magnum opus vält över ända. Det har spekulerats om vad han egentligen avsåg med vissa avsnitt. Oavsett så är ett framförande oförglömligt för samtliga deltagare. Nu fyller verket 200 år. Härföraren Beethoven radar upp alla tänkbara effekter för att hålla dig vaken i 65 minuter. Beteckningen “En smula majestätiskt” är en underdrift. Den som lyssnar noga hör hur de första satserna förbereder det melodiska klimax som väntar i sista satsen, som en ivrig, självgående prequel till en äventyrsfilm. Men vad händer då innan kören kan släppas loss i Sång till glädjen (An die Freude)? Beethoven tog på sig uppgiften att sträcka den symfoniska formen till bristningsgränsen. Den första satsen har två kontrasterande tema, som sedan via en fuga repeteras i en massiv coda mot slutet. Ambitionen ledde till att Beethoven komponerade den längsta symfoniska satsen som någonsin skrivits vid den här tiden. Den andra satsen är ett scherzo med ett ettrigt tema i d-moll. Beethoven twistar den klassiska tretakts-formen så att det låter som fyrtakt. När temat så småningom ändras till dur får vi en försmak av ljuset som väntar längre fram i symfonin. Sats tre är långsam och djupsinnig med lyriska variationer. Beethoven leker call-and-response med stråkar och blås. Mot slutet stegras klangen till fanfarer som för att säga: livet är inte slut än. Inte festen heller. Den sista satsen inleds med “Terrorackordet”, som Wagner kallade det. Nu presenteras äntligen melodin till An die Freude. Beethoven låter bas och cello starta själva, alla andra får lyssna och lära. Sedan tar den kraftfulla texten av Friedrich Schiller vid, en dikt Beethoven hade älskat sedan sin ungdom. I hela 24 minuter pågår satsen och slutar med kör, orkester och solister förenade i ett outplånligt sken från gudarnas gnista. Jenny Svensson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Säsongen 2024-2025 gör Santtu-Matias Rouvali sin avslutande säsong som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker efter åtta framgångsrika år. Han fortsätter som chefdirigent för Philharmonia Orchestra och hedersdirigent för Tammerfors filharmoniska orkester hemma i Finland. 2023 turnerade han med Göteborgs Symfoniker och violinisten Arabella Steinbacher i Salzburg och Wien. Konserter i Göteborg säsongen 2023-2024 innehöll musik av Boulanger, Saariaho, Tjajkovskij och Beethoven. Santtu-Matias Rouvali ledde även Symfonikerna i Europapremiären av Julia Wolfes kördrama Fire in My Mouth, samt i utsålda konserter med Stravinskys Våroffer och Rachmaninovs 2:a pianokonsert. Sommaren 2024 fördjupade han sin starka relation med New York Philharmonic med ett framträdande på Bravo! Vail Festival med Jean-Yves Thibaudet och Augustin Hadelich. Rouvali och Philharmonia Orchestra arbetade också tillsammans i Mikkeli, Finland och återvände till Edinburgh International Festival för att framföra Verdis Requiem. Denna säsong fortsätter samarbetet med orkestrar och solister på toppnivå över hela Europa, inklusive Münchens Filharmoniker, Berliner Philharmoniker, Orchestre Philharmonique de Radio France, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Orchestra dell'Accademia Nazionale di Santa Cecilia och Royal Concertgebouw Orchestra. Han arbetar även med Chicago Symphony Orchestra och Tonhalle-Orchester Zürich. Rouvali arbetar med internationella solister som Bruce Liu, Lisa Batiashvili, Seong-Jin Cho, Nicola Benedetti, Jean-Yves Thibaudet, Nemanja Radulovic, Stephen Hough, Augustin Hadelich, Nikolai Lugansky, Christian Tetzlaff, Gil Shaham, Baiba Skride och Ava Bahari. Rouvalis långa uppdrag hos Göteborgs Symfoniker avslutas 2025 med en turné till Tyskland och Tjeckien samt en festkonsert i Göteborg i maj. Han slutför också sin omfattande Sibeliusinspelning med skivbolaget Alpha Classics, vars tidigare utgåvor har blivit hyllade med utmärkelser som Gramophone Editor's Choice-priset, Choc de Classica, ett pris från tyska skivkritiker, den prestigefyllda franska Diapason d'Or 'Découverte', och Radio Classiques 'TROPHÉE'. Rouvali har också en omfattande skivutgivning med Philharmonia Records. I maj 2024 släppte han ett framstående album med Benjamin Grosvenor, Nicola Benedetti och Sheku Kanneh-Mason i Beethovens trippelkonsert (Decca).

Trumpetaren Per Ivarsson är sedan 2011 stämledare för trumpetarna i Göteborgs Symfoniker. Han värvades till Malmö Symfoniorkester redan innan han tog examen vid musikhögskolan i Karlsruhe där han studerade i sex år. Per Ivarsson är född och uppvuxen i Malmö och började spela trumpet när han var sex år gammal. Han har studerat för Björn Lovén, Reinhold Friedrich och Håkan Hardenberger. Per Ivarsson är också en hängiven kammarmusiker. Hos Göteborgs Symfoniker har Per Ivarsson bland annat varit solist i Jolivets Heptade för trumpet och slagverk och i Jolivets andra trumpetkonsert. Han har även gjort ett flertal inspelningar för GSOplay.

Karolina Andersson är utbildad vid HSM i Göteborg och har gjort roller som Nattens drottning i Trollflöjten, Violetta i La Traviata, Gilda i Rigoletto, Ninetta i Den tjuvaktiga skatan, Guvernanten i Brittens The Turn of the Screw, Miss Wordsworth i Albert Herring, Blonde i Enleveringen ur Seraljen samt två uruppföranden; Annette i Faust (Philippe Fénelon) och Ophelia i Hamlet (Christian Jost). 2007-2009 var hon anställd vid Komische Oper i Berlin, dit hon också återkommit som gäst i ett flertal produktioner. Hon har haft engagemang vid Opéra national de Paris, Staatsoper Berlin, Théâtre du Capitole Toulouse, GöteborgsOperan, Kungliga Operan och Drottningholms Slottsteater. 2014-2015 var Karolina Andersson engagerad vid WermlandsOperan. Bland engagemang de senaste åren märks Carlotta i The Phantom of the Opera både på Cirkus i Stockholm och GöteborgOperan, samt paradrollen Nattens drottning återigen på Komische Oper Berlin och Kungliga Operan samt vid Åbo Musikfestspel. Hon har erhållit Kungliga Musikaliska Akademiens Christina Nilsson stipendium och Sten A Olssons kulturstipendium.

Martina Dike är en svensk mezzosopran, internationellt etablerad i det dramatiska facket. Hon har synts roller som Brangäne i Tristan och Isolde, Fricka i Rhenguldet och Valkyrian, huvudrollen i Carmen och Eboli i Verdis Don Carlos, alla framförda på Kungliga Operan. Dike har även sjungit Fricka i Valkyrian på Rigaoperan, Aalto Theater Essen, Deutsche Oper am Rhein Düsseldorf/ Duisburg, samt Brangäne I Tristan och Isolde på de Vlaamse Opera i Antwerpen under ledning av Dimitri Jurowski. Vid sidan om sina operaengagemang har Dike kontinuerligt framträtt på konsertscenen vid alla Sveriges större konserthus, med Milanos Symfoniorkester och i Montréals konserthus i verk som Mahlers andra symfoni, Tristan och Isolde, Beethovens 9:a, Verdi Requiem, Mozarts Requiem, Bachs Juloratorium, Bernsteins Jeremiah och Stravinskijs Oedipus Rex.

Daniel Frank inledde sin karriär på Folkoperan i Stockholm 2009 där han gjorde en rad bejublade roller. Han framträdde därefter på flera berömda operascener, bland annat i uppsättningar som Tannhäuser i Düsseldorf och Colombia, i Jenufa i Kiel och Peter Grimes i Bern. På Malmö Opera har han gjort Aida 2015 och på Wermland Opera har han bland gjort Fidelio och Die tote Stadt. 2017 sjöng han Siegfried i Ragnarök i Karlsruhes Ringen-cykel och etablerade sig som Wagnersångare på en rad scener. Han har gjort Ringen-framträdanden i bland annat Stockholm, Dortmund, Kassel, Düsseldorf och på Wiener Staatsoper. 2024 har han bland annat synts på Deutsche Oper Berlin i Valkyrian och på Wiener Staatsoper i Ariadne auf Naxos och i titelrollen i Parsifal.

Henning von Schulman är frilansande sångare och var medlem av solistensemblen vid Operan i Köpenhamn 2013-2017. Där gjorde han bland annat titelrollen i Figaros bröllop, Leporello i Don Giovanni, Banco i Verdis Macbeth och Sarastro i Trollflöjten. Han är också efterfrågad solist i oratorier som Mozarts Requiem och Verdis Requiem. Med sin breda sångrepertoar har han också gjort flera konsertprogram med bland annat Schuberts Winterreise och hans personliga favorit Dödens sånger och danser av Mussorgskij. Med sin självklara scennärvaro har han vunnit priser på internationella tävlingar som Wilhelm Stenhammar-tävlingen i Norrköping 2014 och Otto Edelman-tävlingen i Wien 2013. Han tilldelades 2016 års Birgit Nilsson-stipendium.

Mirja Burlin är regissör, skådespelare och musikalartist. Hon regisserade bland annat Frihetens namn med specialkomponerad musik av Andrea Tarrodi på Stockholms Musikteater hösten 2021. Hon har också regisserat Tonje i Glimmerdalen, Sveriges Radios julkalender 2018. Hon har skrivit och medverkat i en rad föreställningar på Göteborgs Konserthus och på Göteborgs Stadsteater. På GöteborgsOperan har hon medverkat i bland annat Cabaret. År 2022 syntes hon i filmen Lasse Maja och skorpionens gåta. Hon har medverkat i Tankar för dagen i P1 och har även skrivit för Sveriges Radio Drama.

Göteborgs Symfonikers Vokalensemble (GSVE) bildades 2016 och består av 12 professionella sångare. Ensemblen verkar både som en del av Göteborgs Symfoniska Kör i stora symfoniska verk framförda tillsammans med Göteborgs Symfoniker, och som fristående ensemble under ledning av Katie Thomas. GSVE är en grupp med erfarna och mångsidigare sångare, som framför varierade program och utforskar en bred repertoar, från medeltidsmusik till nyskrivna beställningsverk. Ensemblen har tidigare samarbetat med bland annat Helsingborgs Symfoniorkester och Barockakademin Göteborgs Symfoniker och framför regelbundet vokalprogram både i Göteborgs Konserthus och runt om i Västra Götalandsregionen.

Kören grundades 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Elsa Stenhammar var en av de drivande krafterna i sekelskiftets körliv i Göteborg och blev körens första repetitör. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. Som landets äldsta symfoniska kör kunde man 2017 fira sitt 100-årsjubileum med en stor festkonsert där såväl Mozart och Brahms som Stenhammar, Elfrida Andrée och Björn & Benny stod på programmet. Göteborgs Symfoniska kör är en ideell förening som är knuten till Göteborgs Symfoniker. Kören medverkar i konserter och föreställningar i såväl orkesterns som i egen regi. Musiken blir därför blandad och repertoaren omfattande. Göteborgs Symfoniska Kör har medverkat vid konserter i bland annat Royal Albert Hall och i Canterbury Cathedral i England samt deltagit med Göteborgs Symfoniker i den årliga musikfestivalen på Kanarieöarna och på en turné till Kina.