Göteborgs Konserthus Stjärnkväll i finska förtecken

Esa-Pekka Salonen (f 1958) Cellokonsert Esa-Pekka Salonen är nog en av de mest kända och rentav folkkära dirigenterna för den svenska publiken. Trots sina jobb som chefdirigent för stora symfoniorkestrar i USA leder han sedan många år Östersjöfestivalen i Stockholm. Under sin framgångsrika karriär har han jobbat med de bästa, som cellisten Yo-Yo Ma, som han skrev sin cellokonsert för 2017. Konserten kräver det yttersta av solisten. Att se vad som över huvud taget är fysiskt möjligt att spela var en av drivkrafterna för Salonen. I sina egna kommentarer har han skrivit adjektiv som visar vad som förväntas av cellisten: akrobatisk, overklig, kaotisk, kosmisk. Även tystnaden, pauserna är något som en virtuos kan fylla på ett annat sätt än andra, menar Salonen. Rymden är en annan metafor man kan använda om musiken, med dess kometer, nebulosor och skönhet. Orkestern ömsom väver klangmassor runt cellon, ömsom skickar ut den på egna äventyr där den krockar eller samfärdas med andra instrument i asteroidbältet. Eller med sig själv! Solisten loopas nämligen på elektronisk väg och fungerar som sin egen satellit. Katarina A Karlsson

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) Symfoni nr 11 g-moll op 103 “Året 1905” Palatstorget (Adagio) Den nionde januari (Allegro - Adagio) Evigt minne (Adagio) Alarm (Allegro non troppo - Adagio - Allegro) Sjostakovitjs symfoni nr 11 är en stor klingande fresk som berättar om händelserna kring 1905 års misslyckade ryska revolution. Sjostakovitj berättar i sina memoarer: “1905 fraktades en mängd mördade barn på en släde. Pojkarna hade suttit i träden för att titta på soldaterna och de sköt dem – utan vidare, för nöjes skull. Sedan lastade de dem på släden och körde bort dem. En släde med barnkroppar. Och de döda barnen log. De hade dödats så plötsligt att de aldrig hann bli rädda. En pojke hade lemlästats av bajonetter. När de lastade av honom skrek folkhopen efter vapen. Ingen visste vad man skulle göra, men man hade förlorat tålamodet. Jag tror att mycket upprepar sig i den ryska historien … Jag vill trycka på denna upprepning i den elfte symfonin. Jag skrev den 1957 och den handlar om samtida händelser, även om den kallats “Året 1905”. Det handlar om folket som slutar tro, därför att ondskans bägare har runnit över. Det är så här mina barndomsintryck och mitt vuxna liv har mötts.” Sjostakovitj memoarer har ibland ifrågasatts. Det är ändå skrämmande att denna berättelse är aktuell än idag. Första satsen är ett långt, mycket stillsamt adagio, som skildrar lugnet före stormen på den stora planen utanför Vinterpalatset i St. Petersburg. Det är vinter, någon timme före gryningen. Bakom lugnet finns en ödesmättad oro, och man hör sordinerade trumpeter med den dubbla innebörden att väcka arbetarna (fast det är söndag), och att antyda att något viktigt är i görningen: man planerar en fredlig demonstration. Man vill göra tsaren medveten om vilket miserabelt liv man lever. I satsens andra del citeras revolutionsssången “Lyssna” och folksången “Fången” – båda med stark symbolisk laddning. Den 9 januari kallas även den blodiga söndagen. Demonstranterna konfronteras med gendarmer. Virveltrumman är signalen till drabbning. Man öppnar eld in i människohavet. Hästburna poliser slår vilt med sina sablar. Över tusen personer dödas, över 5000 blir allvarligt skadade. Direkt kommer vi över i tredje satsen, ett tragiskt requiem över de fallna, och den revolutionära begravningsmarschen “Ni föll som offer” (till vilken även Lenin begravdes) kombineras med “Välkommen till den fria världen”. När de döda begravts är vi inne i finalen: Alarm. Man kan alltså inte lita på tsaren. Folket har svetsats samman. Man bygger barrikader, organiserar strejker, demonstrerar. En rad revolutionära sånger antyds, och mot slutet hörs “Blotta edra huvuden”, som en sista påminnelse om händelserna, innan symfonin slutar mitt i den ständigt pågående striden. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Sten Cranner är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Den finske dirigenten Tarmo Peltokoski utsågs till förste gästdirigent hos Deutsche Kammerphilharmonie Bremen 2022. Samma år tillträdde han även som musikalisk och konstnärlig ledare för Lettlands nationella symfoniorkester. Han är förste gästdirigent för Rotterdams Philharmonisch Orkest och musikchef för Orchestre National du Capitole de Toulouse. De senaste säsongerna har han dirigerat Hong Kong Philharmonic, Toronto Symphony Orchestra, RSB Berlin, Hallé, Konzerthausorchester Berlin, Düsseldorfer Symphoniker, Göteborgs Symfoniker, San Diego Symphony och Orchestre national du Capitole de Toulouse och Los Angeles Philharmonic på Hollywood Bowl. Han återvände förra året till Rotterdam Philharmonic och debuterade med The National Symphony Orchestra i Washington, DC, båda med Yuja Wang som solist. I början av 2024 presenterar han både Mahlers fjärde symfoni och en komplett Prokofjev-pianokonsertcykel med Jan Lisiecki, båda med The Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. Han arbetar med solister som Yuja Wang, Asmik Grigorian, Matthias Goerne, Jan Lisiecki, Julia Fischer, Golda Schultz, Martin Fröst, Janine Jansen, Leonidas Kavakos, Chen Reiss och Sol Gabetta. Tarmo Peltokoski började sina studier hos professor emeritus Jorma Panula vid 14 års ålder och studerade med Sakari Oramo vid Sibelius-Akademin. Han har även undervisats av Hannu Lintu, Jukka-Pekka Saraste och Esa-Pekka Salonen. Han är också en hyllad pianist och studerade piano vid Sibelius-Akademin med Antti Hotti. 2022 fick han Lottopriset på Rheingau Musik Festival och 2023 fick han OPUS Klassik för sin inspelning med The Deutsche Kammerphilharmonie Bremen.

Senja Rummukainen vann förstapris i den nationella cellotävlingen i Åbo 2014 och var finalist i det internationella Guilhermina Suggia-priset i Portugal. Hon blev också 6:a i den internationella Tjajkovskijtävlingen 2019. Rummukainen har spelat som solist med orkestrar som BBC Symphony Orchestra, Mariinskyteaterns orkester, St Petersburgs Filharmoni, Krakowfilharmonin och de främsta finska orkestrarna, som Finlands Radios Symfoniorkester, Helsingfors filharmoniska orkester, Tammerfors filharmoniska orkester, Tapiola Sinfonietta, Åbo filharmoniska orkester och Österbottens kammarorkester. Hon har samarbetat med dirigenter som Sakari Oramo, Nicholas Collon, Klaus Mäkelä, Leif Segerstam, Dima Slobodeniouk och Jorma Panula. Som kammarmusiker är Rummukainen en av de mest populära i Finland. Hon har varit en regelbunden gäst på de stora festivalerna och har också arbetat som en av de konstnärliga ledarna för Kamarikesä Festival i Helsingfors tillsammans med Johannes Piirto, Kasmir Uusitupa, Tami Pohjola och Riina Piirilä 2017-2021. 2022 deltog hon i Vevey Spring Classic Festival och spelade tillsammans med Janine Jansen, Nils Mönkemeyer, Daniel Müller-Schott och Francesco Piemontesi. Senja Rummukainen vann förstapris i den nationella cellotävlingen i Åbo 2014 och var finalist i det internationella Guilhermina Suggia-priset i Portugal. Hon blev också 6:a i den internationella Tjajkovskijtävlingen 2019. Rummukainen har spelat som solist med orkestrar som BBC Symphony Orchestra, Mariinskyteaterns orkester, St Petersburgs Filharmoni, Krakowfilharmonin och de främsta finska orkestrarna, som Finlands Radios Symfoniorkester, Helsingfors filharmoniska orkester, Tammerfors filharmoniska orkester, Tapiola Sinfonietta, Åbo filharmoniska orkester och Österbottens kammarorkester. Hon har samarbetat med dirigenter som Sakari Oramo, Nicholas Collon, Klaus Mäkelä, Leif Segerstam, Dima Slobodeniouk och Jorma Panula. Som kammarmusiker är Rummukainen en av de mest populära i Finland. Hon har varit en regelbunden gäst på de stora festivalerna och har också arbetat som en av de konstnärliga ledarna för Kamarikesä Festival i Helsingfors tillsammans med Johannes Piirto, Kasmir Uusitupa, Tami Pohjola och Riina Piirilä 2017-2021. 2022 deltog hon i Vevey Spring Classic Festival och spelade tillsammans med Janine Jansen, Nils Mönkemeyer, Daniel Müller-Schott och Francesco Piemontesi. Säsongen 2022-2023 debuterade Senja Rummukainen som solist med Stettinfilharmonin i Polen, med Lahtis symfoniorkester, Pilsen Philharmonic och Thüringen Philharmonic. Hon återvände också till Tapiola Sinfonietta tillsammans med Jukka-Pekka Saraste i Anna Clynes Dance. Hon har bland annat studerat vid Universität der Künste Berlin med professor Jens Peter Maintz och hos Truls Mørk vid Norges Musikhögskola. Hon spelar på en cello av Giovanni Grancino från 1698, generöst utlånad av OP Art Foundation. Konserten är hennes debut med Göteborgs Symfoniker.

Londonbaserade Ella Wahlström skapar ljuddesign för teater, konsert och musikal och stod bakom ljuddesignen för Esa-Pekka Salonens cellokonsert vid premiären 2017 med Yo-Yo Ma och Chicago Symphony Orchestra. Hon har arbetat med ett 50-tal föreställningar och bland annat varit ljudoperatör vid teatern Complicités föreställning The Encounter som belönades med en Tony Award. Ella Wahlström är utbildad vid Helsingfors Pop & Jazzkonservatorium samt i Performance Sound på Rose Bruford College och har varit assistent till ljuddesignern Gareth Fry. Hon är också styrelsemedlem i Association of Sound Designers i Storbritannien.