Göteborgs Symfoniker gästspelar i Vara Konserthus tillsammans med dirigenten Andrew Manze och violinisten Pekka Kuusisto.
Program
Bryce Dessner (f 1976)
Violinkonsert
"... En sak är säker, en sak är konstant i den uppsättning övertygelser som han reser med. Det är helt enkelt detta, att när du når den plats som kallas världens ände, faller du ner i vattnet.” ...
Min violinkonsert var delvis inspirerad av Anne Carsons essä 'Vattnets antropologi', som återger pilgrimsfärden till Santiago de Compostela. Jag tillbringade mycket av 2020 och 2021 hemma under pandemin, och tog ofta långa vandringar genom ekskogarna med min fyraårige son. Jag funderade på hur resor till fots skapar en annan koppling till den mark och miljö vi lever i. Något med arbetet att komponera för orkester och skriva en violinkonsert kändes ibland som en musikalisk analogi till denna pilgrimsfärd. Att göra en resa som så många har gjort tidigare, och där så många andra musikaliska pilgrimer har efterlämnat den mest ikoniska och tidlösa musiken.
Så vad betyder det för en samtida konstnär att göra samma resa och hur formar dessa artefakter som lämnats efter av andra konstnärer vår egen kurs? Varför dras vi till en väg som så många tidigare har tagit och ofta? Vad kan jag ha att säga som kan vara nytt eller specifikt för min egen resa? Så gick mina tankar när jag komponerade den här konserten för min kära vän Pekka Kuusisto, och jag tänkte också på de fantastiska dirigenter och orkestrar som skulle framföra den.
Jag har också ofta hämtat musikalisk inspiration från havet, en ständig källa för många konstnärer som också har inspirerat mina stycken St Carolyn by the Sea och Wave Movements.
I konserten hedrar jag konsertens historia och form – sammansatt i 3 satser med en kadens mellan första och andra... medan andra och tredje satsen nästan spelas som en stor sektion och hela stycket spelas attacca.
Jag valde att jobba med en mindre orkester – vilket också passar musiken bra tycker jag. Den omsluter element från den heroiska violinkonserten – med ögonblick av intensivt samspel mellan solist och orkester – men på andra sätt undergräver jag den traditionella formen, med solofiolen som driver stora delar av stråket: Tutti i första satsen, och sedan i andra satsen destilleras detta unisona material till en individualistisk polyfoni där varje instrument, inklusive varje stråke i orkestern, har sitt eget solo. Därmed inverteras de traditionella förhållandena mellan solist och orkester. Den tredje satsen reflekterar tillbaka på denna pilgrimsresa med vågliknande gester i orkestern som ger vika för en mer drivande och pulserande final.
I Pekka Kuusisto, violinisten för vilken min konsert är skriven och tillägnad, har jag en idealisk samarbetspartner som jag tidigare komponerat ett violinsolo för, Ornament and Crime (2015). Han har länge varit en förkämpe för min musik både som regissör och kammarmusiker. Han arbetar på högsta nivå med ett brett utbud av klassisk repertoar och är lika sugen på nya verk. Han har bred kunskap och uppskattar musik utanför den klassiska genrens väggar och tillför kreativa infall till allt han kommer i kontakt med.
Bryce Dessner 2021
Paus25 min
Anton Bruckner (1824-1896)
Symfoni nr 3 d-moll "Wagnersymfonin" (1889 års version)
Mehr langsam - Adagio, bewegt, quasi Andante - Scherzo: Ziemlich schnell - Finale: Allegro
Först vid 43 års ålder vågade sig Anton Bruckner på att komponera en symfoni, en genre som sedan Beethoven dödförklarats, och som även den jämnårige Brahms länge undvek. Hans tredje symfoni, ursprungligen från 1873, blev ett slags problembarn som han omarbetade och reviderade ett flertal gånger. När Bruckner komponerade var han lugn och självsäker, men däremellan tvivlade han på sin egen förmåga. Ibland ändrade han i sina verk på grund av fientlig, oförstående kritik, men oftast under ödesdigert inflytande av välmenande vänner.
I sin ursprungliga form är det den längsta och mest Wagner-färgade av hans symfonier, och idag ansedd som hans konstnärliga genombrott. Själv föredrog Bruckner den stramare versionen från 1889, där codan i tredje satsen helt tagits bort och ytterligare strykningar gjorts i första och sista satsen.
Bruckners symfoniska tonspråk är originellt, med en modalitet som färgats av hans långa lärotid som kyrkomusiker och umgänge med de gamla kyrkotonarterna. Hans orkesterbehandling med stora, utdragna ackord har liknats vid ”en organist i färd med att växla registratur”. Beethoven var en av hans förebilder, vars nionde symfoni gav honom formschemat: en stor första sats, ett djupsinnigt adagio, ett energiskt scherzo i sonatform och till sist en sammanfattande final.
Richard Wagner, som han beundrade stort och tillägnade symfonin, bidrog med dimensionerna och något av harmoniken. Oavsett version så lyser det om Bruckners tredje symfoni!
Andreas Konvicka
Torsdag 21 november 2024: Evenemanget slutar ca kl 21.00
Medverkande
Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär.
Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester.
De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen.
Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.
Andrew Manze är en av vår tids mest framstående dirigenter. 2014-2023 var han chefdirigent för NDR:s Radiofilharmoni i Hannover. Manze har under många år arbetat med ledande orkestrar, däribland Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Kungliga Filharmonin i Stockholm och Scottish Chamber Orchestra. Han är en regelbunden gäst på Mostly Mozart Festival i New York City. Han blev 2018 huvudgästdirigent hos Royal Liverpool Philharmonic Orchestra och spelade in de kompletta symfoniska verken av Ralph Vaughan Williams med orkestern för Onyx Classics.
Andrew Manze studerade från början violin och blev snabbt en ledande specialist inom området historiskt uppförande (HIP). 1996 blev han Associate Director för Academy of Ancient Music baserad i Cambridge och var 2003-2007 konstnärlig ledare för The English Concert. Som violinist har Andrew Manze spelat in ett brett utbud av skivor, varav många har vunnit priser.
Från 2006 till 2014 var Manze chefdirigent och konstnärlig ledare för Helsingborgs Symfoniorkester och spelade bland annat in symfonier av Beethoven och Brahms med orkestern. Han var biträdande gästdirigent för BBC Scottish Symphony Orchestra 2010- 2014 och förste gästdirigent för norska radions symfoniorkester 2008-2011.
2011 erhöll Andrew Manze det prestigefyllda Rolf Schock-priset i Stockholm. Han har gästat Göteborgs Symfoniker flera gånger, senast hösten 2023 då han dirigerade verk av Byström, Brahms och Beethoven.
Violinisten Pekka Kuusisto är känd för sin konstnärliga frihet och nyskapande inställning till repertoar. Han är konstnärlig ledare för Den Norske Kammarorkester samt sedan 2023 förste gästdirigent och konstnärlig partner hos Helsingfors Filharmoniker. Han är också partner hos Deutsche Kammerphilharmonie Bremen.
Säsongen 2025-2026 tillträder han som förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker.
Säsongen 2023-2024 framträdde Kuusisto som violinist med Mahler Chamber Orchestra, Leipzig Gewandhaus Orchester, San Francisco Symphony, Los Angeles Philharmonic, NHK Symphony Orchestra Tokyo och Boston Symphony Orchestra. Han framträdde som gästdirigent med Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra, Göteborgs Symfoniker, Scottish Chamber Orchestra, Svenska Kammarorkestern och Orchestre de chambre de Paris. Under namnet Council turnerade han i Nordamerika och Australien med singer-songwritern Gabriel Kahane.
Säsongen 2022-2023 debuterade Kuusisto med Berliner Philharmoniker och återvände till orkestrar som The Cleveland Orchestra, San Francisco och Cincinnatis symfoniorkestrar, Gürzenich-Orchester Köln och Mahler Chamber Orchestra.
Kuusisto engagerar sig över hela det konstnärliga spektrumet. Han har samarbetat med musiker som Hauschka & Kosminen, holländska neurologen Erik Scherder, elektropionjären Brian Crabtree, jazztrumpetaren Arve Henriksen, jonglören Jay Gilligan, dragspelaren Dermot Dunne och folkmusikern Sam Amidon. 2023 gav Kuusisto ut ett album för BIS som dirigent i Jaakko Kuusistos symfoni, och ett för Alba som violinist med Malin Broman och Österbottens kammarorkester med verk av Tarrodi , Byström, Larsson och Zinovjev.
Pekka Kuusisto spelar på en Antonio Stradivarius Golden Period c.1709 'Scotta' på generöst utlån.