Göteborgs Konserthus Hasselbladskonsert med Neeme Järvi

Hugo Alfvéns Festspel beställdes för invigningen av Dramatiska Teatern i Stockholm 1908. Projektet sysselsatte Alfvéns tankar under en tid utan att han kunde komma på något rimligt uppslag. Han har berättat att han började frukta att han inte skulle få något alls gjort i tid. Men under ett besök hos författaren Verner von Heidenstam infann sig plötsligt inspirationen, och smattrande fanfarer och den festliga polonäsrytmen ljöd i tonsättarens inre. En dag senare var hela stycket nedskrivet i god tid före teaterinvigningen. Dirigerade på Dramaten den 18 februari 1908 gjorde Tor Aulin. Festspelet har med tiden blivit officiell musik för högtidliga tillfällen.

Einojuhani Rautavaara (1928–2016) Cantus Arcticus, konsert för fåglar och orkester Op 61 Myren Melankoli Svanarna flyttar Vid sidan av Sibelius är Einojuhani Rautavaara en av Finlands mest kända och spelade tonsättare. Med sina åtta operor och lika många symfonier, tio solokonserter, mängder av kammarmusik och sånger har han gjort stort avtryck i det internationella musiklivet. Under många år, från mitten av 1970-talet fram till 1990, var han också professor i komposition vid Sibeliusakademin och bland studenterna fanns profiler som Kalevi Aho, Olli Mustonen och Esa-Pekka Salonen. Stilistiskt genomgick Rautavaara flera olika faser, från experimenterande med tonserier på 1960-talet, över neoklassicism och intresse för folkmusik för att landa i en rikt facetterad romantik, ibland med drag av mystik och naturlyrik. Hans impressionistiskt målande Cantus Arcticus – konsert för fåglar och orkester är ett av hans mest spelade verk. Det skrevs 1972 till en akademisk festlighet vid universitetet i Uleåborg, Finlands nordligaste lärosäte. Nu ville han realisera en idé: att låta inspelade fåglar från trakten ingå som en del i verket. Han kände väl till omgivningarna och gjorde själv inspelningarna som i efterhand bearbetades i begränsad utsträckning, bland annat i sista satsen där svanarnas läten mångfaldigades för att ge intrycket av att bli fler och fler. Tillsammans med orkestern skapar de inspelade fågellätena en magisk stämning av nordiskt skymningsljus. Tranor, svanar och andra fåglar bildar en sorts kontrapunkt som imiteras av träblåsare och brass. För att ge musiker och dirigent en vägledning hur den inledande flöjtduetten ska spelas, har Rautavaara skrivit i partituret: ”Tänk på hösten och på Tjajkovskij”. Göran Persson

Hugo Alfvén (1872–1960) Gustav II Adolf-svit Vision - Intermezzo - I Kejsar Ferdinands slottskapell Sarabande – Bourrée – Menuett – Elegi - Breitenfeld Under flera decennier var Hugo Alfvén en återkommande leverantör av fest- och jubileumsmusik. Hans starka position gjorde att musiken i sig blev en markering av festens eller jubileets betydelse. Invigningsmusiken till nya Dramaten 1908 resulterade i repertoarverket Festspel. Till det första firandet av Svenska flaggans dag 1916, skrev han körsången Sveriges flagga (Flamma stolt mot dunkla skyar). Och när 300-årsminnet av Gustav II Adolfs död skulle högtidlighållas på Kungliga Operan 1932 med Ludvig Nordströms skådespel Vi, var det en självklarhet att Alfvén skulle komponera musiken. Ämnet lockade honom, skriver han i sina memoarer: ”Där måste finnas anledning att skildra såväl kärlek som slagsmål – båda ämnena är för mig lika tilldragande.” Och det var ett spännande kompositionsuppdrag för Alfvén. Han fick möjlighet att gestalta, som han skriver: ”svenska kungars hjältedåd, men också slaktningens fasor, en katolsk mässa så levande, att rökelsen ännu sitter kvar i näsan; fått skåda himmelska visioner, dansa saraband och menuett, pimpla öl med glada fagotter och ge uttryck för hjärtats innerligaste ömhet.” Nordströms skådespel föll efter jubileumsföreställnigen omedelbart i glömska. Alfvéns musik däremot har levt vidare, även om sviten sällan framförs i sin helhet. Egentligen var Alfvén likgiltig inför Nordströms text, men ett replikskifte, mellan Gustav II Adolf och nunnan före slaget vid Lützen, berörde honom. Kungen säger ”Du är lik någon, som jag aldrig kunna glömma”. Alfvén tyckte det klingade som en ”upphöjd stämma, fylld av ömhet”, och det inspirerade honom att skriva satsen som i sviten fått namnet Elegi. Det har blivit ett av Alfvéns mest älskade och spelade stycken. Göran Persson

Richard Strauss (1864-1949) Also sprach Zarathustra Op 30 I oktober 1894 hade den 30-årige Richard Strauss blivit assistent till Münchenoperans chefdirigent Hermann Levi. Han fick ta ett allt större ansvar men ville absolut inte ge upp sitt komponerande. All fritid ägnade han åt att arbeta på en ny stor symfonisk dikt ”fritt komponerad efter Friedrich Nietzsche”. Det skulle visa sig att den var så fritt formad att filosofen själv ställde sig mycket negativ till Strauss uppläggning av verket. I augusti 1896 avgick Levi och Strauss utsågs till ny förstedirigent. Då var kompositionen Also sprach Zarathustra, ”Sålunda talade Zarathustra”, redan fullbordad. Uruppförandet ägde rum 27 november med tonsättaren själv som dirigent vid en konsert i Frankfurt. Musiken är på intet sätt en musikalisk översättning av Nietzsches kontroversiella teorier om övermänniskan. Nej, här finns överhuvudtaget inte mycket filosoferande, sådant var den jordnära tonsättaren främmande för, men desto mer hade han ryckts med av bokens levande och episka språk. Strauss såg de positiva sidorna av författarens budskap: frihetskravet, längtan till en bättre värld, handlingskraften. Naturskildringarna var den viktigaste inspirationskällan. Den omfattande orkesterdikten sönderfaller i nio avsnitt vars titlar stämmer överens med namnen på kapitel i boken (men inte alltid i samma ordning). Mellan dessa finns bara tre generalpauser, resten går i ett svep. Som motto placerade han Nietzsches ”ode till solen” med uppmaningen att ”Alltför länge har vi drömt om musik, låt oss nu vakna. Vi var sömngångare, låt oss nu gå ut i dagen…” Hela verket inleds med soluppgången: efter långa, malande och mycket låga C i kontrabasar, kontrafagott och orgel bryter solen fram i tonerna C, G och C2. Sannolikt är detta den mest strålande soluppgången i hela musikhistorien. Dess strålkraft har långt senare använts i många olika sammanhang som måste ha varit Strauss främmande. Musiken används bland annat som motiv i science fiction-filmen 2001 – ett rymdäventyr. De följande partierna har titlarna: ”Om invånarna i eftervärlden” - med ett ledmotiv från den gregorianska sekvensen Credo in unum Deum (Jag tror på den ende guden) - "Om den stora längtan” och ”Om glädjen och passionerna”, där oboen intonerar en sorgemelodi. Det är ungdomens drömmar som begravs. ”Nattvandrarens sång” är en hjärtknipande avskedssång där naturskildringen återkommer i försonande C-dur i basarna. Just C-dur får i musiken representera människan och naturen, medan H-dur representerar universum – två tonarter som ligger mycket långt från varandra. ingen av dem går vid styckets slut segrande ur kampen. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Den Estlandsfödde dirigenten Neeme Järvi är Göteborgs Symfonikers Chefdirigent Emeritus. Han dirigerar många av världens mest framstående orkestrar och arbetar tillsammans med solister av högsta klass. Han har under sin långa karriär gjort över 450 skivinspelningar. Under Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Göteborgs Symfoniker en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Neeme Järvi blev 2005 chefdirigent för Residentie Orkest, 2009 konstnärlig ledare för Estonian National Symphony Orchestra och 2005 musikchef för New Jersey Symphony Orchestra. Han har också varit konstnärlig ledare för Orchestre de la Suisse Romande. Han innehar titlar som musikchef emeritus för Detroit Symphony Orchestra och Conductor Laureate för Royal Scottish National Orchestra. Neeme Järvi har under hela sin karriär hedrats med internationella utmärkelser och utmärkelser. I Estland inkluderar dessa en hedersdoktor vid Estlands musikakademi i Tallinn, och riksvapenorden från Republiken Estlands president. Han har också tagit emot Nordstjärneordens befälhavare av kung Karl XVI Gustaf. Han gästade senast Göteborgs Symfoniker 2018.